LIVET PÅ BROMMA STÅL: ”De kallar mig amo”
I stålservicecentrets fikarum hittar jag honom, Bromma Ståls mesta medarbetare. Samer börjar med att stolt tala om att han firar 20 år inom företaget, att hans anställning är den näst längsta i huset. Jag slår mig ner för en liten pratstund.
Berätta! Vilken är din roll i verkstaden?
-Jag jobbar som kantpressoperatör, jag är nummer ett på att bocka, stansa och klippa! Jag har jobbat i verkstad hela livet! När jag kom till Sverige 1986 och började jag jobba i en verkstad direkt. Men även i Syrien, där hade jag till och med min egen verkstad i fem år. Redan när jag gjorde lumpen som ung jobbade jag i verkstaden… hela livet!
Det verkar vara lite din grej! Hur ser en vanlig dag på jobbet?
– Varje morgon kommer jag hit 06.30, då sitter jag här en halvtimme och dricker kaffe med mjölk. Det är det bästa stunden på dagen, varje morgon är det samma sak. Jag bor här i krokarna, jag promenerar hit varje dag. På sommaren så tar jag cykeln.
Passar du på att ha lite egentid då?
-Nej, nej! Vi är flera. Chaufförerna kommer först, de börjar klockan sex. Några åker iväg med leveranser direkt, men ofta finns det personer som håller en sällskap. Därefter rullar de in, en efter en. Till slut är vi 10-15 personer. Sedan börjar vi jobba klockan sju.
Samer berättar varmt om sin morgonrutin och pekar på stolen han sitter på och berättar att det är hans plats sedan 2017. Han skrattar till och talar om att det är den bästa platsen, eftersom den är precis intill radion. Han vänder sig om och vrider på apparaten tills dess att Uno Svenningsons röst fyller rummet.
-Det här är den bästa kanalen, jag tror att det det är 104,7, Lugna favoriter. I bilen också, är det lugn musik som gäller. Jag gillar inte rockmusik och sånt, det är inte bra för blodtrycket.
Har du någon favoritartist, eller vad väljer du själv helst att lyssna på?
-På svenska? Carola. Annars gillar jag romantisk musik.
Jag berättar för Samer att jag träffade Carola i somras och att hon är en av få personer som kan få en att tappa fotfästet, en person som känns mytisk på något vis.
-Jag har inte träffat henne, men jag har träffat Benny! Kommer du ihåg honom? Stor på 70-talet. Han har ett hotell, vid Mariatorget. Jag har monterat dörrar på hans hotell!
Efter lite eftertanke ringer klockorna kring Benny Andersson och hans hotell Rival. Vi glider in på ett samtal om laganda och kollegorna på Bromma Stål.
Vad är det bästa med dina kollegor?
-Vi som jobbar i verkstaden, vi är fem sex personer, vi är som en familj. Alla hjälper varandra, om man behöver hjälp, så kommer någon springandes på en gång. Det är så vi jobbar. De kallar mig för Amo förresten, det betyder farbror. “Amo kan du göra kaffe säger de” då gör jag det, jag kommer hit lite innan rasten och kokar kaffe.
-De vet att jag håller rent, om jag är här i köket så blir det snyggt. Samma sak gäller i verkstaden. Vi brukar säga “man städar efter sig”, det är viktigt att det hålls ordning så det inte blir dammigt och luktar.
Vad gör du helst en ledig dag?
-På fredagar hjälper jag min fru med städningen, mitt jobb är att dammsuga. På lördagen, om jag inte jobbar, åker vi och handlar eller träffar folk. Vi kanske har gäster hemma eller så åker vi någonstans. På söndagen går vi i kyrkan.
-Om jag är ledig längre brukar jag resa mycket. Vet du vad? Jag har rest överallt, överallt. USA, två, tre, fyra gånger, Kanada, Montreal, Dubai, Portugal. Jag och min fru har rest mycket med våra barn.
Samer börjar bläddra i sin telefon och det syns att han letar efter något specifikt. Till sist hittar han rätt, ett familjefoto från vad som ser ut att vara en fest. Han berättar omsorgsfullt om sin fru och sina två barn, om deras liv och arbeten. Att kunna resa mycket tillsammans är en viktig prioritering.
Vilket är favoritresmålet?
-Hela USA men New York är en favorit! Man ser så mycket där, speciellt på Manhattan, människorna man ser och så shoppingen. En av mina bästa kompisar bor i New York, man kan nästan säga att vi är släkt! Han jobbar som biskop.
Under tiden vi sitter och pratar i fikarummet kommer det in ett par kollegor, “tjenare amo” säger de glatt och går vidare.
Samer tittar på mig med ett leende och säger “du ser! Jag är amo”.
Agnes Eriksson 6/11-2024