INTERVJU – JENNA GILLINGER FORMGER FÖR FÖRÄNDRING
När pandemin satte stopp för skådespelarkarriären tog Jenna Gillinger en oväntad väg till Konstfack- och vidare in i samhällsdebatten. I sitt examensprojekt utforskar hon hur inredning kan påverka rättssäkerheten, med en möbeldesign som vill skapa trygghet i en av samhällets mest utsatta miljöer. Under studietiden har Jenna fått stöd från Bromma Stål, som bidragit med både material och rådgivning. När hennes masterutställning nu öppnat passade vi på att göra ett besök och se hur hennes idéer tagit form.
Berätta lite om din bakgrund!
-Jag är från början skådespelare, musikalartist och koreograf och har alltid intresserat mig för färg, form och rumslighet och kroppens relation till ett rum. Precis som på scenen – är det någonting man ska förhålla sig till hela tiden. Vart man står i relation till varandra och hur olika hierarkier kan påverka det. När pandemin kom till försvann alla mina scenjobb och jag fick panik! Men det öppnade en ny väg för mig, och jag sökte mig till Konstfack!
Hur har det varit att byta bana helt och hållet?
-Det var varit jättekul! Jag trivs när jag får jobba med händerna och nu har jag har precis avslutat min master och markerar slutet på den här etappen. Jag har under utbildningen jobbat mycket med möbelformgivning-särskilt i metall. Tack vare fantastiska verkstäder lärde jag mig tidigt att svetsa och jobba i trä.
Möblerna jag skapat har ofta varit i metall, och det var så jag kom i kontakt med Bromma Stål. Redan första året på Konstfack hörde jag av mig eftersom jag bor i Bromma och ofta passerar deras skylt. Nu har de stöttat mina projekt i fem år med ett fantastiskt bemötande, så det känns extra kul att avsluta med den här intervjun!
Vilka är dina favoritmaterial att arbeta med?
-Metall, metall, metall! Jag älskar doften av en metallverkstad. Du skulle ha sett mig när jag fick komma in i era lager, jag blev alldeles till mig! Det bästa med metaller är att de är så förlåtande material att arbeta med. När man arbetar i trä är det så viktigt att man mäter noggrant och att vinklarna blir exakta. Och blir det fel? Då får man börja om. Med metall kan man bara såga av om det blir lite snett, svetsa dit det igen, stampa lite på det och liksom använda kroppens styrka för att tvinga det rätt. Det är ett jättehärligt och förlåtande material att jobba med.
Var hämtar du din inspiration?
-Jag har väldigt lätt att se inspiration i nästan allt… Ofta fastnar jag för politiska frågor som rör utsatta grupper. Jag gillar att använda konst och formgivning som ett sätt att kunna lyfta olika, viktiga samhällsfrågor. Konsten är en väldigt stark kommunikationskraft som kan nå igenom vardagsbruset på ett sätt som inte t.ex. en nyhetsskriven text kan. Det finns en kärna i konsten, som kan slå an en ton i människor på ett helt annat sätt. Detta lade även grunden till mitt examensarbete ”En rättvis & ärlig rättegång: En rumskritisk studie av inredningsarkitektur i Sveriges rättssystem”.
Berätta om vad projektet handlar om. Var började det?
– Projektet bygger på en mycket viktig fråga: Hur påverkar rummet rättssäkerheten? Jag har riktat blicken mot domstolarnas väntrum, där tilltalade, målsägare och vittnen ofta delar samma yta. Det kan skapa oro, stress och till och med återtraumatisering – vilket i värsta fall påverkar individens möjlighet till en rättvis rättegång.
Hur tog du dig an ämnet?
– Förutom att jag skrev en debattartikel och två arkitekturpolicy-förslag riktade till Domstolsverket, tog jag fram ett nytt rumsprogram och en konkret möbel: en skyddande fåtölj för väntrum. Tanken är att skapa en plats där individen får en känsla av avskildhet och trygghet, i ett rum som kan vara väldigt laddat.
Berätta om stolen!
-Den är tillverkad i metall för att tåla slitage, många trästolar i offentliga miljöer vandaliseras eller får inristningar som gör att de behöver bytas ut eller renoveras ofta. Stolen har en laserskuren sköld i plåt med rundade former för ett mjukare uttryck, och ger delvis insyn för att skapa transparens. Man kan sitta i den och ändå ha koll på rummet, vilket minskar känslan av instängdhet. För att skapa en taktil kontrast lindades ett metallrör med läder – det ger den en mjukare kontaktpunkt.
Finns det några symboliska detaljer i designen?
– Ja, jag har gömt tre små mässingsmuttrar inne i stolen – en subtil referens till 3-3-3-metoden, som används för att dämpa ångest: att uppmärksamma tre saker man ser, hör och känner. Det är som en liten påminnelse om att det går att återta kontrollen, om än bara för några sekunder.
Har du byggt allt själv?
– Nästan! Jag har svetsat och bockat rören själv, men fick fantastisk hjälp av Alumbra Profilteknik i Järfälla som laserskar plåten. Läderarbetet gjorde Lika Möbeltapetsering – hon är superduktig och det blev verkligen proffsigt.
Vad hoppas du att projektet bidrar med?
Med projektet vill jag belysa & informera om kunskapsluckor gällande hur inredningsarkitektur & formgivning kan påverka vid psykiskt känsliga situationer. Projektet presenterar både förslag & lyfter hur inredningsarkitektur påverkar människors upplevelser, varande, mående & vardag. Att det inte bara handlar om estetik utan om trygghet, värdighet & i detta projektets fall även rättssäkerhet.